6 okt. 2011.

0500 - Alarmet går. Sätter mig upp. Kände mig så otroligt låg, hade feber, såhär ont i halsen hade jag aldrig haft, kunde inte andas. Nästan täppt och munnen torr. Fy helvete, tänkte jag. Lägger mig ner igen. Stirrar ut genom fönstret. FAN. Jag misslyckas redan dag 2. Ångest. Somnar om. Vaknar 07.05. Denna gången reser jag mig upp. Dricker vatten. Väcker mig till liv. Går ner, tar kopplet och går ut med min hund. Inte runt huset denna gången, runt hela byn. 1 timme.

15.00 - Fortfarande låg, vill inte gymma för vill inte att min halsfluss ska bli värre. Går dit iallafall, fixar 5 minuter på träningscykeln och 20 minuter på löpbandet. Situps och "kärlekshandtagen" tränar jag också. Svettas. Går ut ifrån gymmet och känner att jag är ett steg närmare. Kanske ett halvt.

18.00 - Sitter hemma och skriver, vilket är nu. Haha. Min hals är så jobbig. Plågas varje gång man sväljer, booooohu. MEN JAG SKA UT EN GÅNG TILL - cykla upp till skogen vilket kommer ta en timme ungefär. Sedan springa en runda och cykla tillbaka hem. Just because. Måste känna att jag har kontroll.

Nu jävlar. Jag vill inte missa en enda sekund som kan få mig närmre mitt mål, och att lyckas. Inte en enda.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0