powerful beyond measure

Låt mig förklara varför.

Varför jag gör den här bloggen.

Låt mig berätta vem jag är.

Och vad jag gör, och varför jag gör det, och hur jag gör det, och varför jag vill att ni ska göra det.

Först, jag väljer att vara anonym då jag lättare kan beskriva min situation och mina händelser. Det är inte många, nästintill inga personer som vet vad som snurrar i min skalle.

Jag är 17 år gammal. Jag har strulat fram och tillbaka några år med ätstörningar, inga grova. Men dom finns där, alltid. I bakhuvudet. Jag har svält mig och jag har spytt upp mat. Sedan är nog har, fel ord. Jag GÖR det. Fortfarande. Har också druckit rejält/varje dag, sedan några månader innan jag fyllde 17, vilket är ungefär, 8 månader sen. Vill inte kalla mig för alkholist, jag menar. Det händer ju bara kanske, 2 gånger i veckan? 3 kanske. Ibland 4. Vissa gånger alla dagar i veckan. And so on. 

Jag har lite funderingar på varför jag blivit såhär - känna mig smutsig, fet, misslyckad. För några år sedan blev jag sexuellt utnyttjad av min kompis pappa. Under tre år. Jag vågade aldrig säga nej när han tog på mig. ALDRIG. Därför det delvis är mitt fel att han inte slutade, tror jag, tänker jag. 

Detta har då lett till att min kontakt med killar ALDRIG varit någon bra. Jag kan inte kommunicera med någon kille på normalt sett. Jag blir nervös, skrattar. Jag hatar känslan när någon kille ska ta på mig och drar mig ALLTID ur innan det blir allvar eller leder till "sex". Men såklart, jag pratar med dom. Jag tar på dom. Jag strular med dom. Men jag vet också hur det känns i mig när jag gör det, inte rätt. Fel. Trodde jag först blivit lesbisk, men så var det inte. Jag vill så gärna, men jag kan inte. Därför känns det alltid bättre när jag har något såkallat berus i kroppen. Alkohol etcetc. Det blir enklare för mig, vilket också gör att jag inte kan sluta.

Sedan har jag inte världens bästa kontakt med mina föräldrar (cliché jag vet!) anyway, min mamma är världens snällaste. Det vet jag, innerst inne. Men jag är kall, har svårt för att visa känslor, så att dom som faktiskt bryr sig om mig, stöter jag bort. Hon är så tjatig men vill mig bara väl. Det vet jag. Jag är som en djävul mot henne.

Däremot, min pappa. Det enda han vill är att jag ska lyckas med livet, och det enda jag vill är att lyckas med livet. Jag har stora drömmar om att bli skådespelare och artist, jag kommer alltid ha det. Tills jag får det. Min pappa - han tror sig veta att det aldrig kommer inträffa och vill att jag ska komma tillbaka ner på jorden. Inget stöd. OAVSETT hur löjligt, patetiskt och overkligt mina drömmar än låter - så vill jag inget hellre. Och ingen stöttar mig. Inte min familj, inte överhuvudtaget. Min pappa ber mig dra åt helvete och säger att jag kommer sluta som ett crackhead på en bakgata. Det får mig bara att vilja ännu mer. Samtidigt som det känns som ett slag mot huvudet, och att man sedan ligger på marken, och att dom börjar sparka, och sparka, och sparka. Tills man inte känner något mer. Det hade blivit så uttjatat, så jag brydde mig inte. Kan ni förstå? Jag slutade bry mig, om ALLT. Exakt allt. Så, här har ni mig. Jag lever i en bubbla, med mina hörlurar, med musik. Drömmer mig bort, varenda jävla dag så drömmer jag mig bort, och det värsta är att jag faktiskt ler. Ler när jag är borta.

Och DET har lett till att min självkänsla sjunkit så OTROLIGT mycket, det är overkligt. Jag har valt att ligga i sängen och gråta, jag har valt att skada mig själv, jag har valt att hoppa av skolan, jag har valt att inte ha några kompisar, jag har valt detta livet. HADE. Jag HADE valt detta livet.

No more.

Från och med igår, 5 okt. 2011 bestämde jag mig för att göra en ändring. Jag sa till mig själv. Imorgon ska jag upp klockan sju på morgonen, göra något med mig. Vad kan jag kontrollera? Min kropp - ja. Jag kan göra mig själv bättre. Ut och motionera med dig, tänkte jag. UT och MOTIONERA så du faktiskt kan äta - utan ångest. Ut och motionera för att få bättre psyke. Ut och rör dig tidigt på morgonen, just för att alla andra ligger och sover.

Känn dig bättre, må bättre. BLI bättre. Än alla andra.

JAG gör det här för att bevisa för ALLA att jag kan! Jag kan om jag vill. Oavsett om det gäller min kropp, min framtid, mitt liv. JAG KAN, jag ska och jag tänker göra det! JAG VET också att det här kommer bli så otroligt jävla extremt svårt, det svåraste jag gjort i mitt liv. Att ta kontroll. Över mig själv.

Jag har gett mig in på detta nu, och jag gjorde ett vad med mig själv. Att denna gången, slutar jag inte. Förän jag är färdig. Den här gången, ska bli den första och sista, som jag faktiskt BÖRJAR MED NÅGOT OCH AVSLUTAR DET! Ja, ja så är det. Och det börjar, NU.

To be the best you have to beat the best.

Så, detta är för dig som vet att du kan få det bättre, bestäm dig. Vänd dig ut och in. 

Ge aldrig upp, du känner redan smärta, du är redan sårad. Få ett pris för det. Gå inte och lägg dig förän du LYCKAS.